!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd"> tuffatjejerluktardiesel -

Lets go LBK- otroligt komiskt!

 2011-12-30    15:27:15   av:tuffatjejerluktardiesel

http://www.youtube.com/watch?v=J-rvFw6z-Mo

Holmsund

 2011-12-29    23:44:57   av:tuffatjejerluktardiesel









En gammal Gulfmack

 2011-12-29    23:35:50   av:tuffatjejerluktardiesel












Volvo- öppet arkiv

 2011-12-27    18:34:53   av:tuffatjejerluktardiesel

Saab-öppet arkiv

 2011-12-27    18:18:55   av:tuffatjejerluktardiesel

För den som gillar Lanz Bulldog:

 2011-12-20    13:03:37   av:tuffatjejerluktardiesel
 Lanz traktor skylt i plåt - Eil Bulldog
Lanz traktor skylt i plåt - Eil Bulldog

Farmall renovering

 2011-12-19    21:47:28   av:tuffatjejerluktardiesel


Dessa kom ifrån Indien idag- med fyra dagars leveranstid.
Bra där!

Farmall Christmas

 2011-12-16    22:47:00   av:tuffatjejerluktardiesel
Kanske kommer Jannes EM att se ut så här nästa år ;)


(Bilden snodde jag någonstans)

Just nu är jag fascinerad av..

 2011-12-16    22:44:33   av:tuffatjejerluktardiesel
Negercykeln, ett av ÖSA:s- ja vad ska man säga- unika konstruktioner genom tiderna i mitt tycke.
Tillverkades första gången 1954 och hade dubbla halvband, "eftersom denna maskin blev ganska tungmanövrad blev utvecklingssteg den absolut första skapelsen med midjestyrning."

Det lite ovanliga namnet har sin historia i att det var solförmörkelse den dagen då den skulle rullas ut för första gången. "Det råkade vara matrast på ÖSA just då, och när vi körde upp på gårdsplanen uttbrast en av svetsarna: Det var en dj-a negercykel!" På så vis kom namnet att följa med prototypen.

Själv ska jag skriva om ÖSA:s utveckling i och med historiekursen, så det kommer bli en intressant resa.












Källa: Martin Östberg, En smedjas förvandling-ÖSA:s historia., Bollnäs 1990

Gubby!

 2011-12-12    22:30:34   av:tuffatjejerluktardiesel
Här är en länk till ett reportage man va med i- Amelia.

http://www.amelia.se/Noje-22039/Jag-har-en-gubby-gubbhobby/

Som vanligt fastnar man aldrig på bild!



Östernäs sågverk

 2011-12-08    20:18:42   av:tuffatjejerluktardiesel

Den här uppgiften skrev jag igår- pluggar en kurs även som handlar om jordbruk och industrisamhälle i Hälsingland via Högskolan Gävle.


Östernäs sågverk-En industrihistoria i Ljusdal


Östernäs sågverk uppfördes i Ljusdal år 1886 och grundades av en man som hette Olof Olofsson. Den bestod då av en så kallad cirkelsåg. ”Verksamheten bedrevs inledningsvis av Handelsbolaget Östernäs Ångsåg”. Sågverksledare blev Jon Jonsson som bodde i Sjövästra, vilken hade stor betydelse för den framgång som sågen kom att få. Tio år senare rapporteras det att sågverket hade 44 personer som var anställda utav ledningen och ”sågen skulle sedan under mer än ett sekel vara en av Ljusdals största industriverksamheter”. Ägarbyten kom att ske under flera tillfällen i sågens historia.

Bränder var en stor risk gällande denna typ av industri. År 1907 kom själva såghuset att brinna upp och få konsekvenser som driftstopp, dock kom lagret av virke att undkomma elden. ”Det stora kapitalbehov som återbyggnaden medförde ledde till att ett aktiebolag bildades för detta ändamål- och därmed uppstod AB Jon Jonsson & Co.” Det bestämdes då att sågen återigen skulle uppföras och även få en del med hyvleri. Elektricitet kom att införas ”i såg, hyvleri och maskinhus samt elektrisk kraft i kapverket i brädgården.” Det investerades även i en generator för drift. Fler bränder kom att följa och år 1914 medförde det att brädgården kom att bli förstörd. Bolaget köpte senare upp flera byggnader för att utöka verksamheten- som det så kallade Bondhotellet och änkan Wallbergs fastighet. Även andra byggnader i närheten kom att rivas för att expandera marken vid sågverket.

”År 1918 såldes bolaget till Marma Sågverks AB.” Ett år senare kom ”bolaget att övergå till ett nytt konsortium, som sågens disponent JO Wådell hade lyckas bilda.” Sågverket kom att byta ägare igen-åtta år senare av ett ”nytt konsortium bestående av välbeställda bönder och skogsägare från Ljusdal och Järvsö”- en bland dessa var släkting till Jon Jonsson.”Åren 1927-1929 drabbades bolaget av en rad arbetskonflikter utan motstycke i bolagets historia. ”Dels blev det olika blockader och ekonomiska förluster. Bolaget var nu även medlem i Svenska Arbetargivareföreningen och Sågverksförbundet.      

Under depressionen ville man sälja sågen- men utan framgång. Vinsten kom då perioden var över- och det blev större efterfrågan och sågens framgång kom att fortsätta i tjugo år framåt. År 1963 kom sågverket återigen att brinna, vilket medförde att verksamheten kom att bli stillastående en lång tid och bli lidande för flera företag och samhället i övrigt. Därför kom många att bli intressera och involvera sig i dess återbyggnad och man ville utgå ifrån en ny modern standard. ”Driftstoppet inträffade under högkonjunkturen och när sågen till slut kom igång, började sågverkskonjunkturen att falla.” Tre år senare efter branden ville man att bolaget skulle gå i konkurs, dock fortsatte verksamheten i denna regi. Ljusdals köping ansåg att sågen hade stor betydelse och kom då att satsa en miljon kronor i den, fast detta då enligt bestämmelser från kommunen inte var godkänt enligt olika lagar, men ingen motsatte sig beslutet.

På 80-talet behövde bolaget större kapital. ”Det var en nödvändighet för att kunna behålla bankernas förtroende och erhålla en tillräcklig kapitalreserv för konjunktursvängningarna och kommande investeringar.” Vilket kom att ordna sig genom en nyremission. I slutet av denna period kom man även att genomgå en bolagisering och ”den 1 januari 1989 avskiljdes sågverksrörelsen till ett eget helägt dotterbolag som övertog namnet AB Jon Jonsson & CO.” Själva moderbolaget fick namnet Östernäs Invest AB och under början av 1990-talet kom företaget Allträ i kommunen att förvärvas av bolaget och bli ett dotterbolag. Sågverket kom att få både vinster och förluster genom de hög och lågkonjunkturer som fortgick fram till 1995. Man gick även samman med Färilasågen och namnet Midtimer kom att bildas på initiativ av Östernäs Invest AB, vilket resulterade att man i Östernäs sågade klentimmer och grövre timmer i Färila. Det gav goda vinster till en början, för att senare leda till ekonomiska problem i och med att den svenska kronan kom att falla gällande pris. Nu kom Mellanskog att ta över och bli den enda ägaren till Midtimer. I Östernäs Invest kvarstod efter försäljningen av alla rörelserna en kassa på drygt 12 mkr.[1] Sågverket på Östernäs lades ned i slutet av 1990-talet och därmed kom även byggnadslämningar att under 2010- jämnas med marken. På Ljusdals hemsida kan man läsa:.                            

Numera används en mindre del av området för timmerlastning samt upplag för värmeverkets behov. Under 2010 har alla gamla industribyggnader rivits och marken grovplanerats. Området är centralt beläget med Ljusdals handelscentrum samt kommunikationer i form av riksvägar och järnväg. Nu finns långtgående planer på att utveckla Östernäsområdet för att skapa en plats där människor kan mötas.[2]



Ljusdal idag- kvar av Östernäs finns panncentralen och en halvt riven byggnad.
Ljusdals så kallade skamfläck- men detta går ju att diskutera.
Bild från www.ljusdal.se

[1] Red Yngve Jonsson., “Östernässågen 1886-1995”,.Utgiven av Ljusdals Invest AB, 1996.

[2]http://www.ljusdal.se/invanare/arbeteboende/samhallsplanering/osternasutvecklingsomrade.4.3db91de012aa7c24a438000144.html

Hälsingehistorier 2

 2011-12-08    20:11:12   av:tuffatjejerluktardiesel
Pinnsoffan:

Allt sedan det kom nydräng i gården hos Jon-Ors var husbonden som förvandlad. Han gick omkring och såg så fundersam ut, så att prästen måtte fråga honom hur det var fatt.
– Jag är så led på nydrängen svarade han. Aldrig gör han annat än sitter i pinnsoffan i storstugan. Kvinnfolket krusar och står i värre för honom och ingenting är gott nog åt dendär!
–Säg opp drängen då, föreslog prästen.

-Men käre då, sa bonden, jag kan väl inte säga opp drängen när han nyss har kommit. Vad skulle då folket säga om det?
Så gick det en tid, men det blev värre med Jon-Ors-bonden. Han såg blek och urgröpt ut och när prästen såg honom i kyrkan en dag tog han in honom i sakristian och sa:
-Tala om för mig hur ni har det nu där hemma, för jag ser att ni är bekymrad.
– Ja sa Jon-Ors bonden, jag går då aldrig in i storstugan mer. För går jag förbi och tittar in genom fönstret så nog sitter nydrängen där i pinnsoffan och nu sitter kärringen min bredvid och dom ser blid på varandra och skrattar och väsnas.
– Skicka hustrun ur gården ett tag, föreslog prästen. – Men hur i friden skulle jag kunna göra det? Svarade Jon-Ors. Det skulle bli en visa i hela sockna. Då tyckte prästen att gubben var omöjlig så han sa inte något mer. Så gick det en tid igen. Men en dag kom Jon-Ors bonden in till prästen. Han såg så glad ut så det lyste långa vägar och så slog han handen i bordet mitt framför prästen och sa:
-Nu körkherrn har jag ställt om det hemma! Jag har sålt pinnsoffa!


Källa: Ida Gawell-Blumenthal,. ”Hälsingehistorier”., Oslo, 1973.

Hälsingehistorier

 2011-12-08    20:07:25   av:tuffatjejerluktardiesel
Dessa är berättade av Delsbo-Stintan. Tänkte kunde vara kul och förmedla- har pysslat med detta nu i veckan i Etnologin:

Om bilar:

Men nu ska ni få höra något som värre är. En gård hemma i vår by ligger alldeles invid landsvägen, det vill säga, att storbyggningen står på tvärn med gaveln mot vägen, men gamla sommarstugan ligger längs efter. Så kom där en riktig vingel-Pelle körande med bil och hur han vred och tokades med det där hjulet, så körde han rätt på långväggen.Väggen brakade ner och bilen och hela härligheten långt in på golvet i stugan! Där satt folket och åt morgonmål, och det var inte bara självfolket utan de hade hjälpfolk också, för det var mitt i slåttern.  De blev lite förvånade förstås, när det kom en bil och en karl tvärs genom väggen, så de tittade opp ett tag och såg på den underliga skjutsen. Men de hade inte tid att hålla på med det så länge, det var bråttska med slåttern, så de tog i med ätningen igen och lät karlen sitta där och ta igen sig. Men han var inte lika frimodig! Han skalv på målet när han bockade sig där han satt och sa:                                                                                                                                                                         -Ursäkta.                                                                                                                                                 
Det var väl det minsta han kunde säga, när han kört hål på väggen!                                             
-Ursäkta upprepade han, var är ginaste vägen till Hudiksvall?                                                          
Då såg matmor opp från matbordet och svarade:                                                                                    
-Si efter nu, gösse, hur ja peker! Kör te höger om dragkista å så rätt fram, så kommer du till Hudiksvall!

 

Delsbostintan
(källa: www.delsbostintan.se)


Ida Gawell-Blumenthal,. ”Hälsingehistorier”., Oslo, 1973.

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!