tuffatjejerluktardiesel

Richard Öhman är 25 år och bor i byn Helgum, som ligger tre mil väster om Sollefteå.
Här på föräldragården, som han övertog år 2008, finns ett traktormuseum, bestående utav ett gammalt militärförråd från Östersund, vilken han lade anbud på år 1998. Denna byggdes upp hemma och år 2001 stod Richards Traktormuseum klart för invigning. Tanken på ett museum växte sig allt starkare parallellt med samlingens utökande, och där förvarar han idag sina finaste objekt, de traktorer som är i bra skick och som då har ett högre värde. Dessutom slipper dessa bli utsatt för väder och vind, och stöldrisken minimeras.
Öhman var fem år när han köpte sin första traktor, en Volvo T-21 från sent 194- tal. Idag består hans samling av ca 90 traktorer, varav 70 av dessa är i körbart skick. Han äger även ett ånglok på 84 ton.
Jag frågar Öhman hur han känner inför varje nytt objekt han tillför samlingen. Han beskriver känslan som en erövring, att just han har fått köpa ett specifikt exemplar, som sedan kan ställas ut på museet. 

Men vad är då utgångspunkten för samlandet? - Drivkraften är när jag får starta upp en gammal maskin som inte varit igång på flera år. Känslan när den startar är enorm, som ett riktigt glädjerus genom kroppen. Utgångspunkten är ju i grunden att bevara dom få exemplar som finns kvar av en modell, så att barn och barnbarn har en chans att få uppleva i verkligheten en kultur som de annars skulle få se på bilder i historieböcker. 
Öhman samlar på alla fabrikat av traktorer och andra gamla entreprenadmaskiner.
- Men innerst i hjärtat så finns ju dom gamla svensktillverkade traktormärkena, typ Avance, Bofors, Nohab, Munktells, m.m. Dom finaste traktorerna är ju dom som är helt orenoverade, men ändå i bra skick, för dom är ju bara original en gång säger han.
Förutom traktorer så samlar Öhman på entreprenadmaskiner och stationärmotorer, samt miniatyrer av modelltraktorer, gamla handverktyg, mässingsblåslampor, skyltar m.m.
- Sådana slängs tyvärr idag helt i onödan.

Vad är det som ger prestige inom traktorsamlarkretsarna som du ingår i? Kan det vara ovanliga traktormärken/fina renoveringar/stort mekarkunnande eller kanske stort skickligt handhavande av de svåra procedurerna vid start av kultändare osv?.
- Ja, de är ju alla dessa påståenden. Ta som exempel att jag kan köra lingrävare som jag äger några stycken av. Det är en nästan utdöd kunskap idag o den är jag väldigt stolt över att behärska. Samma gäller kultändarmotorer som jag ofta får lära ut till utomstående hur dom fungerar, dom gamla gubbarna som skötte dom är ju borta idag tyvärr.
Hur mycket tid lägger du ned på din samling? - Det beror ju på, men i snitt blir det nog fem timmar om dagen. Även när jag är ute och jobbar så håller jag ögonen öppna efter nya objekt och delar, jag jobbar som yrkeschaufför. Jag lägger ned ungefär lika stor del, på att söka historien bakom ett maskin, som på att hitta själva maskinen. Men det första tar lång tid, då man måste sitta och ringa runt och söka människor som haft just detta fordon i sin ägo lång tid tillbaka, och allt för ofta har ägarna gått bort och historien slutar där.


Richard kör en BM 20

Hur får du allt att gå ihop ekonomiskt? Finns det någon vidare tanke på att samlingen på ska kunna dra medel på något sätt så att den blir självfinansierad, tex via kördagar, utställningsverksamhet mm som blir avgiftsbelagd för besökare?.
- Förhoppningen och målet är att jag ska kunna försörja på denna verksamhet i framtiden. Just nu har jag en bössa för frivilliga bidrag inne på museet. Även försäljningen av reservdelar från mina skrotade maskiner ger ju inkomst. Varje sommar anordnar Richards Traktor Museum en kördag, där besökare får betala inträde, och jag visar upp mina maskiner i sin rätta miljö. Men en alltför stor del av den privata ekonomin åker ju också in i museiverksamheten.
Hur ser du på att söka eventuella bidrag? - Jag ser positivt på alla bidrag jag kan få, men tyvärr så är det svårt att få ut nått. Alla bidrag är ett plus i kassan.
Jag frågar Öhman; hur han ser på det övriga "MuseiSverige"? Anser han vara en del utav det?
- Ja, jag har ju en samling som jag öppet visar upp för allmänheten. Vill gärna tillägga att jag har en av dom större samlingarna i Sverige. De flesta traktorsamlare i Sverige vet vem jag är och vi har en bra kontakt trots konkurrensen om objekten här i Sverige.
Varför vill du visa din samling? Eller vill du ha den för dig själv? Vill du nå ut till andra som inte redan är "traktorfrälsta" Om ja, finns det då några pedagogiska grepp för att nå den ointresserade?.
- Jag vill visa upp min samling för att människor ska få se utvecklingen från järnhjulstraktorn fram till dagens moderna maskiner. Samt även bevarandet av gamla maskiner som hotas av skrotning. Jag vill absolut nå ut till så många som möjligt. Speciellt för att få fram historien bakom traktorepoken. Alla uppoffringar som gjordes. Jag känner mig extra stolt när jag visar upp mina maskiner bland andra samlare och kan starta upp just DET DÄR väldigt svårfunna exemplaret av traktor/motor. Då sträcker jag på mig lite extra. (Richard skrattar). Att försöka få ointresserade att lyssna brukar vara svårt, jag kan ju bara berätta som vanligt, men med förhoppningen att min historia ska väcka intresse. Värst är när folk inte alls lyssnar utan står i skickar sms o tuggar tuggummi och tittar i taket när man berättar. Vad gör dom då här?




Vad representerar samlingen för dig? Styrker den din egen identitet? frågar jag Öhman.
- Mycket av det här är ju jag Richard Öhman. Den är ju en stor del av mitt liv.
Han använder objekt ur samlingen i det dagliga livet och att då flera maskiner används i familjens jordbruk.
Jag frågar om han kan tänka sig att sälja objekt ur samlingen, och varför i så fall?
- Ja om jag har dubbletter eller om jag behöver få tag i nått mer ovanligt så kan jag tänka mig att sälja.
Behöver objekten en historia för att bli mer intressanta? Vad är det som skiljer tex skiljer en Boxer från en annan?
- Jag tycker att det är historien som gör maskinerna intressanta, speciellt för dom som inte är så insatta i ämnet.
Jag har några traktorer härifrån bygden som jag känner till all historia kring. Detta är ju såklart extra kul när jag berättar för besökarna om dessa maskiner. Har även några maskiner med timböcker och handböcker kvar, detta plus alla hemmabyggda lösningar som finns på gamla maskiner ger ju sin historia. Sådant är roligt, då det finns kvar till maskinerna. 
Slutligen, frågar jag hur mycket hans familj är delaktig i samlandet? Vad tycker de om ditt intresse?
- Farsan har intresse i samlingen och hjälper mig en hel del. Syrran hjälper till på kördagar och i museet som guide, men har inget intresse i samlingen. Morsan har inget intresse alls, tycker det mesta är rat* säger Öhman. 

 *(dialekt och betyder ungefärligen:skrot/skräp) 

Copyright©2010tuffatjejerluktardiesel.blogg.se