tuffatjejerluktardiesel

Här är en intervju med Ola Viklund som var med i B uppsatsen, vilken handlade om traktorsamlare.
Meningen med dessa var att lyfta fram bland annat vad det är som driver en person att just samla på denna typ av artefakt. Texten innehåller säkert stavfel och konstiga meningar. ;)

Ola Viklund är 40 år och bor i en by som heter Österåsen, utanför Bispgården i sydöstra Jämtland. Till yrket arbetar han som operatör. Hemma på föräldragård finns sju traktorer i sin samlingen, de är alla fån Volvo BM eller Bolinder-Munktell. Förutom detta, äger han veteranbilar, en Land-Rover-53, en Volvo P210 Duett-68, samt en Volvo 142 från 1972, vilken är hans första bil.
  Jag frågar Viklund vad som är utgångspunkten för samlandet? - Jag vill gärna få bevara och hålla liv i dessa gamla traktorer som ofta tyvärr skrotas när metallpriset blir för högt. Sen ger det mig en kick när jag får starta upp en traktor som varit bortglömd i många år. Ofta startar den direkt, när de fått lite fräscht bränsle i tanken. Denna enkla men geniala teknik är otroligt intressant. 
  Vad känner han då inför varje nytt objekt som tillförs samlingen? - Ja, man är ju nyfiken att få gå igenom fyndet och se i vilket skick det är i. Lite julaftonskänsla faktiskt. Att få lasta av trailern med den nya traktorn, påminner starkt om barndomens paketöppning. 




   Vilket av dina objekt tycker du är finast? För Viklund finns det flera definitioner på vad som är fint.
 - Fin som i bra skick, så är det min överrenoverade Volvo T25 som jag har monterat ned i molekyler och renoverat upp under drygt tio år. Sen fin som i orginalskick, vilket jag föredrar, är det min BM Teddy som har all patina kvar. Slutligen som fin modell är ju mina BM 10:or. Förutom traktorerna samlar han på gamla bensin och dieseldrivna elverk. 
   Vad är det som ger prestige inom traktorsamlarkretsarna som du ingår i? Kan det vara ovanliga traktormärken/fina renoveringar/stort mekarkunnande eller kanske stort skickligt handhavande av de svåra procedurerna vid start av kultändare osv?
- Oftast så är det udda och svårhittade märken som ger extra klang i en samling. Men för mig personligen så fachineras jag av dom, som kan hantera gamla tändkulemotorer. Denna teknik är tyvärr på utdöende, många kan värma o starta en tändkula, men all skötsel runt om brukar glömmas bort tyvärr. Jag har fått lära mig denna skötsel och hantering av Richard Öhman och denna kunskap bär jag med stolthet. 
  Hur mycket tid lägger du ned på din samling frågar jag Viklund: 
 -Det beror på årstid. Under sommarhalvåret skruvar jag nån timme om dagen i snitt. Har ju ingen familj, så än så länge kan jag lägga den tid jag behöver på hobbyn. Under vintern kan jag sitta och söka, samt läsa om all historik om traktorer. Tur det är långa vinterkvällar. Jakten på delar pågår ju hela tiden. Internetsidan Blocket samt traktorannonser i tidningar läser jag noggrant.
   Hur får du allt att gå ihop ekonomiskt? Finns det någon vidare tanke på att samlingen på ska kunna dra medel på något sätt? -Nej jag har ingen ekonomisk tanke bakom mitt samlande. Jag försöker ha en hobbykassa som inte ska belasta den dagliga ekonomin. Jag brukar även arbeta ideellt på några kördagar här i trakten.
   Jag frågar hur han ser på det övriga "MuseiSverige"? Anser han vara en del utav det? - Nej jag har en för liten samling. Men om det ökar med åren och jag öppnar för allmänheten så är jag såklart med. Finns många fina samlingar ute i vårt land. Det är kul att fler fått upp ögonen för vårt glömda arv.
Viklund tycker att om man har ett eget traktormuseum, så ska man söka bidrag. För man är ju en del av turistsverige och som drar besökare till orten, och för att man bevarar ett kulturarv.
   Varför vill du visa din samling? Eller vill du ha den för dig själv? Vill du nå ut till andra som inte redan är "traktorfrälsta" Om ja, finns det då några pedagogiska grepp för att nå den ointresserade? .
-Jag visar gärna upp dom maskiner jag har, men jag sköter det på fritiden. Om någon "ofrälst" ska lyssna så försöker jag undvika den tekniska sidan och istället förklara vad mina maskiner uträttat genom livet hos någon bonde. Tror inte dom är intresserad av motorvolym och hästkrafter, för detta pratar jag med likasinnade om i stället.
   Vad representerar samlingen för dig? Styrker den din egen identitet? frågar jag Viklund. - Ja, jag har ju blivit "Veterantraktor-Ola" numera sedan jag startade min hemsida, så den har ju blivit en del av mitt liv. Det är kul när folk hör av sig med frågor kring sina gamla maskiner. Brukar vara några frågor om dagen faktiskt. Trevligt att man kan hjälpa till. Sen alla underbara människor man träffar.
Viklund berättar att han använder BM Teddyn och BM H10/35, årsmodell 1954 på gården under hela året till olika sysslor som snöskottning bland annat. - Alla traktorer är byggda för att användas, inte stå och samla damm i en byggnad. Alla maskiner och motorer oavsett vad det är mår inte bra av att stå okörda för länge. Jag frågar om han kan tänka sig att sälja objekt ur samlingen, och varför i så fall? - Jag är inte känd för att sälja, men om ett intressantare objekt dyker upp så visst säljer jag nått mindre intressant objekt. Eller byter jämt. Vilket jag föredrar, då slipper man blanda in pengar i det hela. 


Ola är imponerad över all packning som har fått plats i Duetten. 

   Behöver objekten en historia för att bli mer intressanta? Vad är det som skiljer tex en Boxer från en annan?
- För mig är det objektens bakgrund o historia som är det intressanta. En Boxer 350 är en Boxer 350, men vem var mannen som köpte den ny och satt med handen på ratten ute på åkern och oroade sig för årets skörd? Tänk om Boxern kunde berätta om alla minnen den fått uppleva. Den boken skulle jag vilja skriva en dag. Men med hjälp av Fordonsregistret och Landsarkivet så kan man hitta mycket intressant. Jag har full historik på mina traktorer.    
 Slutligen, frågar jag hur mycket hans familj är delaktig i samlandet? Vad tycker de om intresset?
- Mina föräldrar tycker väl att det är kul, men dom vill inte att gården ska se ut som en traktor skrot och jag håller med helt. Bättre att bara köpa det jag hinner med. Ingen mening att ställa på hög utomhus för att rosta. Delaktigheten från familjen består väl i att mamma brukar ha kaffepannan varm när man skruvar ute på gården.

 

Copyright©2010tuffatjejerluktardiesel.blogg.se