tuffatjejerluktardiesel

Det här är ett exempel på flera av de bortglömda kulturarv som vi har i Sverige. Denna ligger utanför Kilafors i Hälsingland. Många rykten säger att byggnaden har varit ett mentalsjukhus, men då vi frågade en granne så sa denne att det alltid har varit ett fattighus.



Men varför låter man dessa byggnader förfalla? Dels kan det bero på ekonomiska aspekter, vem ska betala för drift och renoveringar? Sedan är det ju en ansvarsfråga, vem ska ta hand om det? En lösning på problemet är att "riva skiten" men leder det ändå till någonting bra?
Mentalsjukhus, sanatorier, industrier etc tillhör de svåra kulturarven, som oftast är förknippade med negativa känslor och värderingar (sinnessjukdom, smutsigt, hemskt osv)
När det moderna Sverige gick vidare mot ny utveckling och bättre metoder, så lämnades ofta byggnaderna kvar eller blev rivna.
Jag har förståelse för att man inte kan bevara allt, för det vore omöjligt. Men det är ändå viktigt att vi inte river det som inte är positivt laddat. Många av byggnaderna har ju även arkitektritade värden på så vis.
I Järvsö finns det dock ett exempel på en byggnad som inte har blivit rivet trots sin laddade symbolik, nämligen det gamla Spetälskesjukhuset. Det har stått ensamt under vissa perioder, men idag är det ett hem för dem med psykiskt handikapp. Fängelset i Falun är tex ett vandrarhem nu och vissa sanatorium har blivit hotell eller spa anläggningar.



Men vad är då kulturarv? Det  kan vara allt som vi ärver, från den gamla Bolinder-Munktell traktorn till det arkitektritade huset. Men det kan även vara en andlig lämning, språk, seder och bruk. Kulturarv är något som vi antingen kan se som något positivt, det vi uppskattar och som formar oss. Eller det som får oss att vilja blunda. Man står alltid inför en rad möjligheter inför detta, men samtidigt går det som sagt inte att förmedla allt.
”Skulle vi definiera kulturarv som allt är vi tvungna att hitta på en ny term för det man i samhället definierar som speciellt och bevarande och fömedlingvärt” (Museer och kulturarv,2003, s13.)




Kulturarv kan även vara något som är så negativt laddat att vi bara helst bara vill glömma dess existens, om det förstörs så försvinner det och vi kommer att sluta påminnas om det. Det lever bara kvar som fragment av historia. Ett mentalsjukhus kan vara orepresentativt nu, men hur skulle det se ut efter en längre tid? Kanske den då få ett annat värde och genom den synvinkel bli en symbol för en ort? Ibland är det lättare att glömma än att minnas. I det här fallet då det kommer i kontakt med ett sådant problem, blir det synligt.
Valet av kulturarv är en svår process, som inte minst är beroende av tidigare ideologier och val vilka styr nuvarande värderingar av vad som är kulturarv” (Museer och kulturarv,2003,s15.)

Samtidigt tycker jag, ska det även inte utesluta vissa grupper i samhället. För alla har rätt till ett kulturarv- för att stärka det egna jaget och få kännna en nationell samhörighet. De grupper som i samhället ses som problematiska, oftaste de kriminella och psykiskt sjuka har ofta ingen given plats i samhället, ej heller många gånger på museerna, om de nu inte är special museer.
Kanske vill man inte ta in en annan opassande bild på det vanliga länsmuseet. Officiella kulturarv som kan stänga ute samhällsgrupper har mycket med det arv som vi känner att vi inte riktigt kan hantera, eftersom det många gånger väcker för starka känslor. Kanske är det därför som museerna, om de inte är specialmuseer väljer att inte visa detta bland sina vanliga utställningar? Jag kan förstå det smärtsamma i det hela, men samtidigt tycker jag inte att man ska glömma historien, genom att stoppa huvudet i sanden för det som verkligen har hänt.
”Kulturarv är med andra ord inget som de offentliga institutionerna har ensamrätt på. Ej heller är det något oskyldigt och per definition gott. Istället kan det vara på sin plats att erkänna dess möjligheter, på gott och ont och ständigt vara beredd att bearbeta och ompröva såväl dess politiska som praktiska aspekter." (I Industrisamhällets slagskugga,2005 s 8.)

Copyright©2010tuffatjejerluktardiesel.blogg.se