tuffatjejerluktardiesel

Allt sedan det kom nydräng i gården hos Jon-Ors var husbonden som förvandlad. Han gick omkring och såg så fundersam ut, så att prästen måtte fråga honom hur det var fatt.
– Jag är så led på nydrängen svarade han. Aldrig gör han annat än sitter i pinnsoffan i storstugan. Kvinnfolket krusar och står i värre för honom och ingenting är gott nog åt dendär!
–Säg opp drängen då, föreslog prästen.

-Men käre då, sa bonden, jag kan väl inte säga opp drängen när han nyss har kommit. Vad skulle då folket säga om det?
Så gick det en tid, men det blev värre med Jon-Ors-bonden. Han såg blek och urgröpt ut och när prästen såg honom i kyrkan en dag tog han in honom i sakristian och sa:
-Tala om för mig hur ni har det nu där hemma, för jag ser att ni är bekymrad.
– Ja sa Jon-Ors bonden, jag går då aldrig in i storstugan mer. För går jag förbi och tittar in genom fönstret så nog sitter nydrängen där i pinnsoffan och nu sitter kärringen min bredvid och dom ser blid på varandra och skrattar och väsnas.
– Skicka hustrun ur gården ett tag, föreslog prästen. – Men hur i friden skulle jag kunna göra det? Svarade Jon-Ors. Det skulle bli en visa i hela sockna. Då tyckte prästen att gubben var omöjlig så han sa inte något mer. Så gick det en tid igen. Men en dag kom Jon-Ors bonden in till prästen. Han såg så glad ut så det lyste långa vägar och så slog han handen i bordet mitt framför prästen och sa:
-Nu körkherrn har jag ställt om det hemma! Jag har sålt pinnsoffa!